Annakanintestanna

Imorse lämnade jag Oskar vid flyget. Han skulle åka via Sthlm till Pristina. Så just precis nu borde han ha landat i Kosovo, om allt gått enligt schemat. Det kändes konstigt att säga hejdå imorse. Jag har varit så ledsen de senaste veckorna och trodde jag skulle bryta ihop när det var dags att ta farväl idag, men icke. Visst är jag ledsen - det gör ont i hjärtat att vara ifrån sin älskade. Men faktum är jag känner mig ganska lugn. Lugnare än på länge. Nu är Oskar iväg på det äventyr som han längtat efter, han har det bra och jag vet att vi ses till jul. Man får ta en dag i taget, och försöka se saken ur andra perspektiv. Att Oskar är iväg ett halvår är ingen sorg. Sorg är att förlora ett barn eller andra förfärliga saker. Detta är en begränsad del av våra liv, snart kommer vi att vara tillsammans igen.

Jag fick detta fina halsbandet av Oskar igår. Älskar det!


Blommorna jag gav Oskar förra veckan har slagit ut ordentligt.
Nu doftar lägenheten gott av liljor.


Nu ska jag iväg och träna och ikväll blir det film med Sofie. Hörs i helgen!