Sitter här och försöker få i mig lite lunch, om en halvtimme är det dags för nästa föreläsning, som handlar om digital kunskap. Det går inte så bra, att äta alltså. Magen har gått i baklås efter alla tårar denna vecka. Det är ensamt att flytta till en ny stad, där man inte känner någon. Dagarna blir väldigt långa och även om jag nu har mycket att göra är det ovant att vara själv. Jag saknar närheten till familjen, farmor, mormor och alla vänner. Och Oskar ska vi ju inte prata om...
Nä, nu får jag ta mig i kragen och rappa på. Skriver mer en annan dag, om skrivglädjen faller på. Just nu har den gått i dvala.
Stackars Anna! Jag lovar att komma och hälsa på. Bara säg när det lugnat sig lite så du har tid att ta emot mig! Puss o Kram
skriven