Jag sitter som vanligt och skriver. Har nu skrivit 11 av mina 16 sidor på textanalystentan. Skönt! Dock började jag nyss undra om jag blivit komplett galen. I ögonvrån såg jag nämligen vita saker fladdra förbi i höjd med trädkronorna. Fan, vilka stora duvor det finns, tänkte jag och resonerade vidare om referentbindningens betydelse. Ni vet ju själv hur det är - när väl har flyt ska det mycket till för att man ska sluta skriva, lyfta på häcken och låta sig distraheras. Men dessa flygande saker ville inte försvinna. De blev fler och tillslut fick jag slita mig från datorn och tassa bort till fönstret. Det visade sig att dessa flygande vita köttbullar var barn (studenter?) som gjorde nån slags cykelhopp på kullarna utanför vårt hus.
Här har en av dårarna funnit ett fel på sin bike.
![](https://cdn2.cdnme.se/cdn/9-2/452373/images/2010/imgp0263_88481564.jpg)
Oh no! De upptäckte mitt smygfotande!
![](https://cdn2.cdnme.se/cdn/9-2/452373/images/2010/imgp0266_88481660.jpg)
Jaja, det var lika bra. Jag har viktigare saker för mig än att titta på voltande killar på barncyklar. Det här till exempel:
![](https://cdn3.cdnme.se/cdn/9-2/452373/images/2010/imgp0267_88482005.jpg)
Jag ger skrivandet en halvtimme till, sen ska jag ha fredagsmys med mig själv. Det innebär te och nedbäddning av mig i soffan. Yeah!
Soffhörnan är helt rätt en förkyld fredagkväll! Kram
skriven