Åhh igår var en sån jävulsk ångestdag. Eller det började egentligen inte förrän sent på em när jag var och tränade. Träning brukar ju ha motsatt effekt, men igår kände jag hur ångesten vällde in i takt med att jag pumpade armhävningar på min brädjävel. När jag kom ut ringde jag till Oskar och tjöt i panik "jag har sån ååångest uhhuuu". Oskar ville såklart köra upp, men jag avböjde för jag har så mycket att stå i i helgen (och kommer O upp blir det inget gjort, för då vill jag bara vara med honom – vilket i-landsproblem...). Sen ringde jag till farmor och tjöt. Farmor är ju dock världens klokaste och roligaste så efter ett långt samtal med henne kände jag mig lugn igen. Vid halv tio gjorde jag misstaget att börja kolla på The greatest som gick på SVT 1. Filmen handlar om en familj som förlorar en son i en bilolycka. Sorg och elände rakt igenom.
Tips: se den inte.
Urusel film, men ändå grät jag typ 80 av 100 minuter. Jag vaknade därför med svullna grisögon imorse men kände mig iaf lite gladare. Jag har joggat en sväng runt lillsjön (knappt styrfart men ändå) och druckit kaffe i solen. Nu ska jag fortsätta med skrivandet. Vi hörs!
Upp med hakan. Vi är många runt dig som hejar på dig. 😄
skriven