Annakanintestanna

Så här ser Oskar ut för tillfället. För er som inte vet skadade han sig på Livgardets hinderbana i tisdags morse. I sms fick jag veta att det 'bara' rörde sig om meniskskador (bägge meniskerna), en korsbandsskada samt en blödning i en muskel på baksidan av knät. Som Oskar själv uttryckte det, 'småsaker'. Sen kom han hem och såg ut såhär.

Ja, vad ska man säga? Jag antar att vi har olika sätt att se på 'småsaker'...
För tillfället kan han ta sig fram - att kalla det gå är en överdrift - men han har alltså inte blivit hemskickad från utbildningen (än).

Så ikväll ska jag pyssla om Oskar. Vi ska laga mat, kolla film och dricka vin.
Innan dess blir det en promenad med Kajsa nere vid sjön. Hjälmsjön är sanslöst vacker just nu, med alla träd som börjar skifta färg... Ska ta med kameran!

Tjoho! Imorgon kommer mamma så ikväll ska jag baka. Jag ska göra kokosdrömmar och hallon- och blåbärspaj. Kommer att bli smarrigt. Det är första gången mamma är här så det känns extra kul.

För några veckor sen gjorde jag paj på vinbär och björnbär som jag plockat i farmors trädgård. Nyplockade bär är det godaste som finns...


Mums!


Nu ska jag iväg på en inför-tenta föreläsning och sen blir det som sagt bakning och säkerligen slapp i soffan framför Idol. Hörs sen!

Hinner inte skriva allt nu, ska snart springa över till Sofie för fika och tvmys, men vill bara snabbt berätta vad jag och min mor kom fram till idag.
Jag måste försöka ta tag i mitt liv - att gråta dagarna i ända håller inte.
Och eftersom jag är en person med stort aktivitetsbehov måste jag hitta något att fördriva mina dagar med. Så nu har jag bestämt mig för att kontakta ett bemanningsföretag i Växjö och tala om för dem hur bra och arbetsvillig jag är. Jag kan tänka mig att göra allt - från att städa till att hålla föreläsningar. Jag hoppas jag kan få in en fot någonstans, för all ledig tid gör mig koko.

Skriver mer sen och lovar att hålla er uppdaterade på jobbfronten.
Nu - Sofies blåbärspaj, mums!

Tisdag är min värsta dag. Måndag är helt okej. Onsdag likaså. På onsdagskvällen känner jag mig nästan lite glad, för då vet jag att mer än halva veckan gått. Men tisdagarna, som sagt. De är värst. Idag hade jag ett riktigt break down igen. Ledsen över allt, trots att jag har så mycket att vara glad för. Jag har världens bästa familj (och svärfamilj), fantastiska vänner och en otrolig pojkvän. Det är jag tacksam för - jag tänker på det varje dag. Men vissa dagar, när ensamheten och rastlösheten är som tyngst, får man lov att bryta ihop. Det är okej. Man gråter en skvätt (i mitt fall en flod) och sen tar man sig samman.

Ikväll kom Stina hit och jag lagade mat åt henne. Det blev kycklinggryta med purjolök och morötter. Ganska gott.


Idag köpte jag Pikasol för nu är jag trött på alla finnar som poppar upp i fejjan på mig. Stress, säger ni. Brist på omega-3, säger jag. Omega-3-fettsyror ger upphov till anti-inflammatoriska processer i kroppen och jag tror inte det är en slump att jag ett par månader efter jag slutade ta mina kapslar utvecklat ungdomsacne.


Nu ska jag sova. Ska jobba på Statoil klockan nio imorgon bitti. Skolan börjar inte förrän tre nämligen.

Oskar - jag

Imorse vaknade jag innan sju, det gör jag visserligen varje dag. Vanligtvis regnar det i Växjö, men imorse strålade solen så jag bestämde mig för att ta en morgonpromenad förbi slottet och runt sjön.

Såhär ser det ut på Campus på morgonen. Stendött. Alla sover.


Slottet var tjusigt i morgonsolen.


Efter skolan stack jag till stan för att shoppa presenter till helgens kalas. Sen mötte jag upp Sofie och vi gick på spinning. Fy fasen vad trött jag blev! Min kropp är inte gjord för att cykla - jag ska springa eller lyfta vikter. Så är det bara.
Efter träningen kom Kani och Sofie över till mig. Vi kollade fotboll och Idol, åt fruktsallad, popcorn och hade myskväll.

Så idag har varit en ganska bra dag. Visst, jag har bölat och känt mig ensam och olycklig, men gråtattackerna går över fortare nu. Vem vet, snart kanske det kommer en dag när jag inte gråtit alls? Då ska jag bjuda Kani och Sofie på tårta.

På tal om tårta. Mamma, du kommer att bli avundsjuk nu... Kani ska lära mig göra baklava, med nötter, dadlar, honung och filodeg! Hennes mamma gör bakelser och skickar med Kani hit - och jag har lovat att hjälpa henne att äta upp det hon inte orkar :)

Nej, nu måste jag sova. Jag ska jobba på Statoil 9-12 imorgon för att lära mig rutinerna. Dock har jag kommit fram till ett par grejor som jag måste göra för att överleva här uppe.

1. Skaffa dagstidning - jag saknar verkligen att ha tidning. Och nej, nätet är inte samma sak.
2. Plugga på biblioteket istället för ensam hemma. Hemma blir jag galen.
3. Träna hårt. Det är lättare att somna då.
4. Intala mig att jag inte behöver stanna här i 5 år om jag inte trivs. Man har ett val, som mamma säger.

Igår körde Oskar, Stina och jag tillbaka till Växjö. Det blev en lugn kväll med middag, vin och lite pyssel i lägenheten. Nu har jag lämnat Oskar vid tåget och ska snart hoppa in i duschen. Helgen har varit jättebra. Så fort jag kom hem till Öa sänkte sig ett lugn över mig. All panik och ångest jag känt i veckan försvann. Jag är så glad för min och Oskars familj - de är helt underbara! Vi har umgåtts, ätit gott, promenerat och bara slappnat av. Denna helgen var det nog precis vad jag behövde. Det är blandade känslor här uppe, jag både vill och inte vill vara här. Jag hoppas att jag snart börjar se Växjö som hemma, och kan känna mig lugn här. Och som pappa sa - det har ju hänt en del de senaste veckorna så det är kanske inte konstigt att det kommer en reaktion på allt nytt.

Hittade denna härliga bilden - Oslo - med Pontan och Anna i somras.
 

I eftermiddags åkte Oskar till Stockholm och det var några jobbiga timmar fram till jag skulle lämna honom vid tåget. Dagen både sniglade sig fram och gick fort på samma gång. Men iväg kom han och även om det var snyftigt så känns det bra nu. Jag är så himla stolt över Oskar, och glad för hans skull att han ska göra FN-tjänst. Han har pratat om det ända sen vi träffades, och vissa saker måste man göra för att må bra. Jag vet att det inte var ett lätt beslut för Oskar att ta, men jag vet att han gör rätt.

Efter att jag lämnat Oskar vid tåget tog jag en lång joggingtur förbi slottet och sjöarna. Det var skönt att rensa tankarna. Allt känns bättre när man kommer ut och rör på sig, tycker jag. Efter joggingturen skulle jag egentligen träffat Sofie och Kani, men då ringde pappa och Stina och sa att det var på ingång. Så istället för filmmys med tjejerna blev det middag med pappa, Stina och Ralf. Efter god mat på La Bella åkte vi hit och drack kaffe i mormorskopparna. Stina stannade här på kvällen - vilken tur det är att vi har varandra!

Växjö är tydligen Sveriges regnigaste stad. Kan nog stämma.


Oskar och jag skulade i en tunnel under en skur imorse.


Mamma ville ha bilder på köket. Här kommer några.


Svårt att fota men man ser ju lite. Bakom mig är det öppet in till vardagsrummet.


Från andra hållet. Fågelperspektiv haha.


Söt lillasyster i landslagsmysoverall.


Stina vrickade foten under längdhoppet på Finnkampen idag och kunde tyvärr inte fullfölja tävlingen. Såhär arg var hon för det.


Nu är det hög tid för mig att hoppa i säng. Skolan börjar åtta imorgon - det ska bli så kul att komma igång efter allt lekande och festande i veckan!

Nu ska jag, som varje gång jag ätit, fylla sprutan med Paroex och spola hålet efter tanden... Welcome to my world.


Sen ska jag sova. Jag är trött efter stadsvandring och dans på Pudas hela kvällen...

Nu har Oskar och jag installerat oss i Växjö. Det känns helt sjukt att vi bor här nu... För tillfället sitter vi hemma hos Stina. Hon lagar mat och Oskar skruvar upp en brandvarnare åt henne. Snart ska vi bege oss mot Teleborg för att sätta upp det sista i lägenheten, speglar, gardinstänger mm.

Jag måste bara berätta det senaste om tanden. Jag fick en akuttid hos tandläkaren idag eftersom jag hade sytråd hängandes i munnen plus tappat känseln i halva tungan. De klippte bort överflödig tråd men sydde inte ihop hålet igen eftersom det redan börjat läka. Sen testade de min känsel i tungan - vilken var lika med noll. Det visade sig att kirurgen skadat en nerv vid operationen så nu ska vi vänta och se om nervbanorna växer ihop igen (!) Det ska de förhoppningsvis ha gjort om tre månader, då jag ska på återkontroll. Herregud liksom, hur mycket otur kan man ha med en och samma tand? Nu kan vi väl allihop hålla tummarna för att de rackarens nerverna ska hitta varandra igen? Tills dess ska jag akta så jag inte biter sönder min tunga, sa de. Jassa, verkligen? Grrr.

Nog klagat. Många har frågat efter bild på lägenheten. Jag lägger upp imorgon, kanske.

Idag blev det chokladpudding till frukost. Gott, men magen börjar kurra misstänksamt efter några dagar med flytande föda...

Idag har vi inte överdrivet mycket på agendan. Oskar och jag ska torka golven och alla synliga ytor en sista gång - besiktningen är kl 07.00 imorgon bitti. Det ska bli så skönt när lägenheten på Vedbyvägen är lämnad så vi kan koncentrera oss helt på den i Växjö. Oh, det är både spännande och läskigt att lämna lilla Örkelljunga. Här har man haft tryggheten i att mina föräldrar bor 2 minuter bort, och Oskars bara en halvtimme iväg. Men det ska nog lösa sig - tur att jag har Stina när Oskar lämnar för sydligare breddgrader.

Och lystring alla släktingar och vänner - har ni vägarna förbi eller bara är sugna på en utflykt till Växjö är ni välkomna till oss. Här kommer en bild från Campus, området kring universitetet där alla studentlägenheterna ligger.


Teleborg slott. Fem minuters promenad från oss. Här kan man gifta sig, sova över och fika på söndagarna.



Sjön Trummen och slottet från andra hållet.


Vackra Växjösjön.


Domkyrkan


När jag tittar på bilderna slås jag av vilken vacker stad Växjö är. Vi ska nog trivas där. Hoppas jag.

Vilken händelserik vecka vi haft! Flytten gick bra, nu är nästan allt uppe och i ordning. Soffa, matbord och nya TV-bänken på plats - superfint!

Dock råkade jag ut för ett litet missöde efter operationen i torsdags. Jag hade inte speciellt ont på kvällen, så jag hjälpte Oskar och Stina att bära in de sista grejorna till lägenheten. Kanske inte så smart, för helt plötsligt kände jag att det började forsa blod i munnen - stygnen hade släppt. Det fattade jag inte då utan jag tog en pilla och gick och la mig. Vaknade nästa dag och kände mig pigg. Det var inte förrän jag kollade mig i spegeln som jag såg att stygnen gått upp.
Jag ringde tandläkaren som sa åt mig att avvakta till måndag. När jag vaknade imorse kände jag mig inte alls pigg. Kinden har svullnat igen och jag fått feber.
Så imorgon blir det inget jobb och eventuellt får jag åka in och sy ihop det igen. Jädrans tand, jag är så trött på allt klabb nu!




Och till råga på allt fastanade jag med bilen i trädgårdslandet hos farmor innan. Fråga inte hur jag lyckades, men målarfirman hos farmor fick sig ett gott skratt. Sen fick de lyfta loss bilen...

Nu ska jag ta mer smärtstillande och försöka sova. Det blir nog inte så svårt, jag blir så trött när jag inte äter. Alltså, jag äter ju, men bara flytande föda. Fasen vad trist det är - jag längtar efter biff, smörstekta kantareller och krispig sallad...