Jag gick upp halv sju för att hinna duscha, äta och fixa innan kommunen stängde vattnet i åtta timmar framåt. Sen var endast planen att skriva, skriva och skriva resten av dagen. Det har dock inte blivit mycket av det. Telefonen ringer konstant med personer som säger: Anna, fixa detta, gör si, gör så, boka av, boka in, tekniktesta, handla, beställ skyltar, hämta skyltar… i all evighet. Nu är klockan snart tolv och jag har precis hunnit besvara helgens mejlskörd. Så kan det gå – tur att det är roligt jobb i alla fall!
Jag har dock hunnit med att prata med fina kusin Julia som kom hem från sin långresa igår. Det var efterlängtat, även om hon och resekamraterna har bloggat flitigt under resans gång. Vi ska försöka få ihop en liten träff i K-stad inom de närmaste veckorna.
Ojoj, nu måste jag gå på toa. Det kan ju bli spännande med tanke på att spolningsanordningen för dagen är den röda spannen. Detta är dock inget nytt för mig; jag är en van ösare efter en månad i Kambodja!
Dessutom har jag bunkrat upp med mer vatten, om jag skulle råka få diarée eller liknande. Man vet aldrig.