Resa

De senaste nätterna har jag knappt sovit alls. Jag har planerat vår bröllopsresa och surfat runt på otaliga sajter i jakt på det perfekta boendet. Vi (jag) är ganska kräsna och vill ha:
- en studio eller en lägenhet med matlagningsmöjligheter 
- balkong eller terass med trevlig utsikt 
- nära till havet
- nära till affär och bageri
- hyfsat nära till mysig stadskärna
- rimligt pris
 
Ja, ni förstår ju att det här inte är helt enkelt... Men efter att ha offrat ett par nätters sömn känner jag att vi börjar närma oss. Oskar har varit helt galen på mig för att jag vägrat gå och lägga mig, men nu är faktiskt han också nöjd. Återstår att se om ställena kan ta emot oss de datum som vi önskar.

Eftersom ni säkert är oerhört intresserade ;-) ger jag er vår resplan:

Första stoppet: Medveja. Där firar vi midsommar med släkten, badar och vandrar. 5 nätter.
 
 
Därefter kör vi ner till Split och tar färjan över till Hvar. Efter mycket velande har vi bestämt oss för att bo i Hvar stad. 5 nätter. 
 
Efter några dagar på Hvar tar vi färjan vidare till ön Brač där vi också stannar fem nätter. 
 
På vägen hem stannar vi i Zell am See två nätter och vandrar. 

När jag var liten stannade vi här och åkte skidor på glaciären på vägen hem från Kroatien. Eller mamma och pappa åkte skidor; vi barn fick nöja oss med att åka kabinbana upp och fika. Jag minns att folk åkte slalom i bikini och hade enorma mängder zinkpasta i ansiktet, haha!

Nu längtar vi ihjäl oss efter bröllop och bröllopsresa. Det ska bli så härligt, alltihop! Imorgon ska vi för övrigt iväg och prova klänning till bröllopet. Håll tummarna för att något passar på denna raka, muskliga lilla kropp!
 

Morgonfint

Alltså soluppgångarna de senaste dagarna... otroliga! 

Man får perspektiv på Sveriges väder när lite solsken och en vacker soluppgång kan göra en såhär glad... 

Nu ska jag leta vidare efter semesterboende. Vi lutar åt Medveja, sen Brac eller Hvar, alternativt både och. Någon som har varit på Brac? Hvar? Tips? Vi drar iväg i mitten av juni och blir borta tre veckor ungefär. 
 

Råd till Madde

Maddes bebis har fått ett namn. I samband med detta bad Aftonbladet 30 kändisar svara på frågan "Vilket är ditt bästa råd till de nyblivna föräldrarna?" 

Bland andra tillfrågades Amy Diamond, 21 år. Först tänkte jag att hon fick frågan i egenskap av barn, men tydligen inte. Roligast var Alex Schulman som sa något i stil med: "Skaffa inte mer än ett barn. Två är ett helvete."


Fniss fniss. 

Byggbilder

Nu har Oskar precis dragit iväg på vaktjobb så jag passar på att lägga upp ett gäng bilder från bygget. Det går långsamt framåt eftersom Oskar har haft galet mycket att göra på jobb sedan i december, men därför var det desto skönare att få lite proffshjälp i veckan. 

Nu har vi raka golv(balkar) och Oskar kan börja lägga golvvärme.
 
Hålhelvetet är igen-gjutet och vi har fått upp en limträbalk i entrén. Limträbalk är den tjocka trägrejen i taket. Man måste sätta upp en sådan om man river bärande väggar. 
 
Calle och Blom fick trixa länge för att få golvet i nivå. Det gamla lutade tydligen fem centimeter. 

Här kommer vårt kök så småningom att stå. Oskar ska nu dra el i installationsväggen, lägga golvvärme och därefter ska innerväggar och golv göras. Vi har satt in ett nytt fönster i köket (bakom stegen).

MEN vi vill ha MYCKET ljus, så vi gör en glasvägg här också. Det ska alltså bli glas där det nu sitter skivor, om någon inte förstod det... Utanför glasväggen har vi en ganska stor balkong där vi ska sätta glasräcke för att maximera utsikten från köket. Det kommer att bli en härlig vy över ån, ängen och trädgården, mmmm. Vi lägger även nytt golv på balkongen.

I köket ska vi ha ett litet köksbord och framför fönstret som ni ser nedan, dvs. granne med köket, ska vi ha en stor matplats. Fönstret är f.ö. nytt och vi har öppnat upp de gamla väggarna (därav limträbalk här också). 


Vi kommer att ha kombinerat vardagsrum/matsal. Ungefär där tegelgrejorna sticker ut kommer braskaminen att stå. Om det går att lösa på ett snyggt sätt ska vi plocka fram och putsa det gamla teglet och ha det som fond bakom kaminen. 
 
Bottenvåningen är det plan som vi lägger mest tid och resurser på. Här har vi ändrat planlösningen totalt och rivit ut och bytt all isolering (och allt annat som man kan riva ut och byta för den delen – till exempel avlopp och el).

På övervåningen, som är nästa etapp av renoveringen, är det inte riktigt lika mycket att göra. Vi kommer visserligen att totalrenovera alla rum, göra en kupa, badrum samt byta el och avlopp, men planlösningen står ganska fast och eftersom där inte är isolerat blir det inte lika mycket förarbete i form av rivning (tror jag). Vi kommer att plocka in folk som bygger badrum och kupa åt oss så tro inte att vi har fått fullständig hybris. 

Några har frågat hur jag klarar av att bo i byggröran och mitt svar är: det gör vi inte. Vi bor ju på övervåningen som är en egen liten lägenhet med kök, toalett, litet sov- samt tv-rum. Vi kan sätta för och stänga dörrar, så vi slipper byggdamm på våra saker. Det hade såklart varit gött med mer plats och ett bättre kök, men det kommer vi ju att få med tiden. 

Om ni vill kika på före-bilder så hittar ni dem här. 

A-kärl

Igår lämnade jag blod. Ett par killar dånade inne i blodbussen och fick ligga kvar i 45 minuter = vi andra fick stå utanför och frysa i 45 min. När jag äntligen kom in i bussen var jag kall och mina vanligtvis ådriga armar helt vita och släta. Personalen beklagade sig och sa "Ojojoj, hur ska detta gå... med så små kärl och stor nål?" och "Det kommer nog att rinna långsamt idag". Jag blev mycket irriterad över denna nedvärdering av min kropp och muttrade att ådrorna minsann brukar vara större. 

Döm om min nöjdhet när lillådran sedan ägde och fyllde blodpåsen på 5 minuter. HA! Blodvärdet var 140, dvs. också bra. HAHA! Sköterskan kom och sa "Det trodde jag inte, att där skulle vara så bra krut i det lilla kärlet". HAHAHA! 

Det här att tävlingsinstinkten skulle gå över med åren stämmer uppenbarligen inte på mig... ;-) 

Snickare – guds gåva till ohändiga (jag) och stressade (Oskar)

Goddag!
 
Jag sitter just nu hemma hos mamma och pappa och skriver. Segheten i skrivandet som jag kände förra veckan har släppt och nu skriver jag på som sjutton. Skönt – alltid lättare att stryka i efterhand, tycker jag. I eftermiddag ska jag förflytta mig ner till biblioteket. Denna vecka har vi byggare hemma i huset (Oskars bror med kompanjon) och både Oskar och jag tycker att det är sjukt skönt. Killarna är urduktiga; snabba och noggranna och man känner att man vill ha kvar dem varje dag tills huset är klart (tyvärr tycker inte plånboken likadant). Bilder på framstegen kommer i slutet av veckan. 

Nu ska jag ta en kopp kaffe och sedan fortsätta med uppsatsskrivandet. 

Veckans bilder

Regnet smattrar mot rutorna och Oskar sover tungt bredvid mig i sängen. Här kommer några bilder från veckan som gått innan jag somnar. 

Vincent kom på besök och charmade alla. 
 
Jag hälsade på Emma och Ruth i Raus. Vi tog en långpromenad och njöt av värmen i solen. 

Igår kväll lagade vi beuf bourguignon. Asgott, men tar aslång tid. Vi hungrade nästan ihjäl medan vi väntade (och hann halvbråka två gånger). 
 
Jag har tränat på att skriva mitt kommande efternamn. Ovant, men fint! 
 
Idag hade mamma kalas. Kajsa och jag körde dit direkt efter jobbet och blev bjudna på goda och väldigt tjusiga cupcakes. 
 
Veckan som kommer blir ganska vanlig, dvs. mycket uppsatsjobb och en del jobb på förskolan. På torsdag ska jag till Hud och kolla mina märken igen. Jag är lite nervös, men det är bra att bli kollad, såklart. Vi hörs! 
 

Mitt värsta minne

Idag har jag träningsvärk. Jag har nämligen tagit upp styrketräningen igen efter ett uppehåll på fem år och igår körde vi ben. Lätta knäböj, utfall utan vikt, lite vadhopp och bollövningar = jag kan knappt gå idag. 

Detta påminner mig om mitt värsta semesterminne någonsin. Medveja för två år sedan. En morgon när flera av oss vandrade upp till ruinen (halvjobbig, men lagom lång morgontur) fick jag feeling och bestämde mig för att hänga på Ola och Oskar upp till Učka.
 
Hit alltså. Från havet och upp hit. Före frukost. Utan att ha tränat på flera år. Knappt ens gått promenader. Ja, ni förstår idiotin, men jag lyssnade på Oskar och Ola som kvittrade om att det inte var ett dugg jobbigt, bara vackert och fridfullt osv. 
 
Det ser kanske inte så långt ut, men det tar en evinnerlig tid och brant är det också. Men upp kom vi i alla fall. Det tog tre timmar eller så. Här uppe köpte vi en (!) flaska vatten var och sedan bestämde vi oss för att springa ner för bereget för att det är lättare än att gå. 
 
Vi kutade så fort nerför berget att vi missade avtagsvägen till vår by och hamnade på fel sida bergskammen. Om vi vände och gick tillbaka? Nejdå, vi joggade vidare och tänkte att vi nog hittar rätt spår så småningom. Timmarna gick, solen brände, vi hade ingen solkräm (eftersom vi gått hemifrån i gryningen), vattnet var slut, benen skakade och jag ville lägga mig ner och dö. 
 
Ola och Oskar var också trötta, Oskar åtminstone, men de var båda två irriterande positiva trots att klockan nu hade passerat lunch och vi var vilse. Tillslut hittade vi i alla fall en väg som ledde till en by och därefter fick vi följa stora vägen tillbaka längs berget till avtagsvägen som vi hade missat tre timmar tidigare. 

Mitt självhat visste vid det här laget inga gränser, och då visste jag ännu inte hur resten av semestern skulle bli. Jag hade fått soleksem över hela kroppen och drogs med monstruös träningsvärk i sju dagar. Jag har haft träningsvärk tidigare i mitt liv, men aldrig i den omfattningen och aldrig så länge. 

Att gå från vårt hus ner till havet var en plåga, så sista veckan av semestern gick jag denna sträcka baklänges. 
 
Så alla klena, otränade kusiner som funderar på att gå till Učka med Ola och Oskar i sommar: GÖR DET INTE! I alla fall inte hela vägen nerifrån Medveja. I sommar ska jag göra Karin-varianten, dvs. köra upp på berget och bara vandra sista vackra biten.  

Helg- och uppsatsupdate

God förmiddag!

Här sitter jag med en kopp kaffe och försöker få styr på min materialinsamling till uppsatsen. Jag kan ärligt säga att jag avskyr denna del av skrivprocessen, när alla trådar fortfarande är lösa och jag inte har kontroll. Det ger mig sån ångest att jag, trots att februari precis börjat och slutseminariet inte är förrän 3 juni, kan vakna alldeles kallsvettig och flämta i panik över att uppsatsen aldrig kommer att bli klar i tid. Det kommer den såklart att bli, men dessa första veckor innan jag fått styr på allt är vidriga. 

Innan jag fortsätter med pluggandet tänkte jag visa er några bilder från helgen. Erika, Kani och jag överraskade som sagt Sofie i fredags och det blev en härlig tjejkväll. Lite suddiga bilder – jag skyller på regnet och bubbelvinet.

Igår fixade Oskar och jag här hemma med städning, tvätt och renovering. Trist, men ack så nödvändigt för att den kommande veckan ska flyta. Vi avslutade dagen med hamburgare, mums!

Överraskning

Igår hade vi överraskningsfest för Sofie som fyller 25 i nästa vecka. Det blev en härlig kväll med mycket prat, mat och vin. Vi gick och såg The secret life of Walter Mitty som avslutning på kvällen. FIlmen var lite seg så jag råkade somna. Ops. 

Om en timme blir det brunch på Sivans med tjejerna, precis som förr!
 

Sunket tar över

Idag såg jag framför mig en ensam, tråkig dag framför datorn igen, men så ringde mamma och sa att de behövde hjälp på Myran. Javisst, sa jag, hoppade ut i duschen och knatade sedan bort till förskolan. Eller där ljög jag. Jag hoppade verkligen inte ut i duschen. Mycket motvilligt klädde jag på mig, pulsade genom snön ut till duschrummet i faster Ingegerds hus, duschade hett och sedan gick jag mycket motvilligt tillbaka till huset och åt frukost. 

Jag är inte alls pipig vad gäller renoveringen i övrigt, men att vi måste duscha i ett annat hus gör att jag sunkar ner mig eftersom jag drar på duschandet in i det längsta. Inte alls fräscht... jag som ska bli fru och allting. Jag får skärpa till mig helt enkelt!

Nu ska jag köra ner i byn och hämta en tårta. I eftermiddag ska vi ha ett litet, försenat tårtkalas med familjen. Och för att ytterligare toppa dagen så går mitt favorit-tv-program ikväll. Olyckligtvis krockar det med Oskars favvo-program, men det löser vi genom att jag kollar live på play och Oskar på tvn. Som ni förstår är vi mycket sociala.

Vi hörs!