Annakanintestanna

Idag har det firats på Institutionen för svenska språket. Ämnet Svenska som andraspråk fick betyget Mycket hög kvalitet och Svenska språket Hög kvalitet i Högskoleverkets utvärdering. Hurra, så roligt! 

 

Här kan ni läsa prefektens kommentar. (Farmor, klicka på det understrukna ordet så hamnar du rätt).

Idag har vi haft en skön och lugn dag. Oskar sov länge eftersom han jobbade natten och kom i säng först 04:50. Själv steg jag upp vid åtta, skrev på en inlämningsuppgift i fyra timmar och vid ett-tiden var det dags för oss att köra mot Höganäs. 

 

Jösses vilken god brunch vi åt! Och så trevligt det var att träffa Emma och Rasmus. Vi åt i lugn och ro och sen strosade vi runt i saluhallen och i de olika butikerna. Vi avslutade vår söndagsdejt med en tur ner till hamnen i Höganäs. 

 

Morgonjobb...

 

Fint barndop för lilla E i Barkåkra kyrka.

Idag fick jag mail från Danijela som vi brukar bo hos om somrarna i Medveja. Såhär ser vår semesterpärla ut i vinterskrud. Vackert! 

 

Nu har vi äntligen bokat flygbiljetter! Vi flyger till Santorini och därifrån åker vi till Amorgos, sen Naxos och slutligen tillbaka till Santorini. 15 härliga dagar ska vi ha. Vi är ju vana backpackers, men öluff är nytt för oss så därför laddade vi ner Kalimeras fina öluffarskola (finns även guider för resp. ö). Skitbra. 

 

Kykladerna

 

 

Amorgos

Äntligen börjar vi enas om sommarsemestern! Det lutar åt öluff i Kykladerna. I så fall flyg direkt till Santorini och därefter båt vidare. Två veckor på plats måste vi ha (minst enligt mig, max enligt O, hehe). Santorini verkar fint i alla fall. Det blir nog bra detta.

Idag har det inte blivit mycket gjort. Jag åkte till protetiken i K-stad imorse och kom till Öa strax efter lunch. I em har jag flängt runt i byn och uträttat nödvändiga och onödiga ärenden inför helgen. Lilla Ebba ska ju döpas och själv fann jag mig i akut behov av ett nytt läppstift. Jag ville ha en snygg men diskret färg, gärna med SPF25. Inte det lättaste här i Örkis, men tillslut fann jag ett. Nu ska jag äntligen sätta mig ner med mina böcker en stund! 

 

Imorse spirade vårkänslorna så jag satte på mig min jadegröna tröja. Eller som farmor uttalar det: [ja-de]. "Varför säga det på konstigt vis när man kan använda vanligt svenskt uttal", tycker hon.  

Jag kom upp till Växjö för ett par timmar sen och har nu en jävulsk ångest. Vet inte vad det beror på... Saknad, grupparbetsfrustration eller kanske bara rent illamående efter den hemska räksalladen som jag köpte med mig från Willys gör-det-själv-bord? Salladen smakade fullständigt genomvidrigt så den åkte rakt ner i sopan. Jag har testat allt för att få bort smaken – pepsi, vin, halstablett, tandborstning – utan resultat. Uuhhh.

 

Här kommer några bilder från igår. Vi var hos mamma och pappa för att fira mammas födelsedag. Supergo mat och mycket skratt. Här är hela gänget utom födelsedagsgrisen själv. Hon fotar. 

Idag fick farmor två kortisonsprutor i axeln. Det var ju inte så trevligt, så vi fick muntra upp oss med en pizza på vägen hem. Det blev en vegetariana för farmor ville inte riskera att få hästkött.

 

Det är stört omöjligt att få något gjort i detta hus. Här är det full rulle hela tiden och alltid händer något kul.

 

Imorse kom farmors lillayster och hennes man hit. De ska åka till Thailand på torsdag. Bara de alltså, utan barn eller barnbarn. Lillasyster B är 80 år gammal och har svårt att gå, men detta hindrar inte en semester på andra sidan jordklotet. B och mannen har tröttnat på Kanarieöarna och vill nu se något nytt. Att engelskan är lite sisådär är inget bekymmer det heller. "Vi har packat lexikon och stödstrumpor och beställt assistans på flygplatserna". Vilken underbar inställning! Och vilket mod. Jag blev så glad när jag hörde om detta och jag är övertygad om att de kommer ha 15 underbara dagar i paradiset. Thailand är genomvänligt och folket där har stor respekt för äldre. B och man kommer att behandlas som kungligheter! Jag ser fram emot att höra ALLT när de kommer hem. 

 

Någon sa att suget skulle gå över. Jag tror inte det. Det har varit konstant sen i juni (men det är ju inte alla veckor jag smäller i mig tre paket...).

Idag fyller mamma år. Det firade vi med lyxkaffe nere på universitetet imorse. Mamma har förresten skaffat Instagram och är väldigt nöjd med vilka hon följer. 

Idag gick jag och Erika på core och sen fyllde vi på med antioxidanter och snabba kolhydrater här hemma. Riktig torsdagsfeeling!

Här händer det inte mycket. Influensan vägrar släppa greppet helt och febern ligger och tröskar mellan 37,5 och 38 grader. Så irriterande. Dessutom skulle jag inte träffa Oskar i helgen, så gårdagen var ganska deppig. Jag läste dock i flera timmar och fick undan en del skoljobb. Skönt. Strax före nio igår kväll plingade det på dörren och vem stod där om inte världens bästa Oskar! Min underbara man hade bestämt sig för att köra upp och överraska. Med sig hade han en massa god mat från Calle och Lina – tack fina ni. 

 

Så helt plötsligt blev lördagskvällen riktigt härlig. Vi smaskade i oss efterrätt och kollade mello och QX-galan. Därefter har det trillat in goda nyheter. Oskars bästis blev pappa för andra gången igår, till en liten flicka. Och min kompis C, som bor i Sydney med sin man, väntar barn. Det sista är otroligt glädjande nyheter, för de har väntat och längtat i flera år. Imorgon fyller Sofie år och på torsdag är det mammas tur. Själv drar jag hem på onsdag för att kunna fira alla hjärtans dag med Oskar. 

 

Två bilder från min dag. Först en på mitt nya favvomellanmål, melon med getost, och sen en ensam tulpan som jag lyckats odla fram (de andra två dog).

Inatt när jag återigen hade svårt att sova pga rethosta och nästäppa såg jag SVT-dokumentären om Carolina Klüft. Imorse läste jag Johan Esks krönika i DN om samma dokumentär och jag måste säga: jag förstår ingenting. Esk menar att det inte framkom varför Carros motivation tog slut och hans tes är att hon var rädd för att förlora. Har vi sett samma dokumentär, är min första tanke. Har han sovit halva timmen, är min andra.

 

 

Jag må vara färgad av att jag har läst och sett mycket om Carolina Klüft, men jag tycker att det framkom med all önskvärd tydlighet varför Carros motivation försvann. Den försvann som en följd av den omänskligt vidriga mängd träning man som sjukampare måste underkasta sig. Varje vecka, varje månad, året om. OS går, som Carolina själv sa, bara vart fjärde år och det är en hiskelig mängd träningspass som måste genomföras däremellan. Att vara i världstoppen kräver enorma uppoffringar på det sociala planet, vilket inte är något unikt för just grenen mångkamp. Men Carro hade redan vunnit allt som gick att vinna i sin gren (EM, VM, OS, VM, EM och VM igen) och för henne fanns inte drivet eller motivationen att underkasta sig samma mängd och typ av träning en gång till. Esk skiver att Klüft inte längre mentalt pallade att tävla i sju grenar. Den som lyssnar på Carro förstår att det var lika mycket den fysiska påfrestningen som gjorde att hon inte pallade satsa vidare och som gjorde att glädjen försvann. 

 

Träna hårt gör väl alla elitidrottare, tänker säkert någon nu, kanske med Ara i tankarna. Självklart, men har du tränat inför eller genomfört en mångkamp? Jag har, om än i mindre skala. Och ja, det ÄR en väldig skillnad på att träna för att tävla i sjukamp jämfört med upplägget inför andra grenar. De som dömer Klüft för hennes grenbyte och som inte kan förstå hur hennes motiation kunde försvinna som en följd av sjukampslivet kan återkomma när de har tränat inför och genomfört 13 mångkamper i interntionella mästerskap, tycker jag. 

Här kommer några bilder från igår och idag. Igår kväll åt vi middag med mor och far på Akropolis – trevligt och gott. Min familj ser helkonstig ut på alla bilder, ser jag nu. Den enda som är snygg är som vanligt Oskar ;-)

Vilken helg... Sent igår eftermiddag kom Oskar hit och det var så härligt. Vi korkade upp en liten flaska vin och lagade till vildsvinsfilé. Några timmar senare ringde det från Skåne. Snö på ingång. Mycket snö. Oskar fick packa ihop och köra hem för att skotta. Jag blev så himla ledsen, jag som längtat hela veckan efter min O. Och Oskar fick dåligt samvete för att jag var så ledsen och han tvungen att lämna. Inget kul. Men så är det ju ibland, det vet vi. Jour är jour.

 

Gissa min glädje när Oskar ringde nio imorse och meddelade att han var på väg upp igen, tjoho! Nu har han dessutom en kompis som backup, så han slipper köra hem och skotta, även om det skulle komma mer snö i helgen. Underbart! Vi åt en dunderfrukost när Oskar kom, sen stoppade jag honom i säng och åkte för att handla. Jag behövde uppdatera mitt apotek här hemma så jag körde till Ica Maxi vid Grand. Usch, vilket gräsligt ställe att befinna sig på en lördag förmiddag... Packat med folk, skrikande ungar och allmänt kaos. Jag blev helt svettig och matt.

 

Nu har Oskar sovit ut och vi tog nyss en kort promenad ner till sjön. Jag är fortfarande hängig och febern biter i. Idag är den lägre, bara 37,7, men ändå. Jag orkar ingenting och det är så frustrerande. Ikväll äter vi en tidig middag med mamma, pappa och Stina nere i stan och sen blir det en lugn tvkväll framför mello. 

I maj åker vi till Helsingfors på konferens och då passar jag och några kollegor på att gå och se Kristina från Duvemåla på Svenska Teatern där. Jag ser mycket fram emot det. Jag var nämligen för liten för att gå när den sattes upp i Sverige med Jöback och co. men jag minns hur otrolig mamma tyckte att den musikalen var.