Idag har jag träningsvärk. Jag har nämligen tagit upp styrketräningen igen efter ett uppehåll på fem år och igår körde vi ben. Lätta knäböj, utfall utan vikt, lite vadhopp och bollövningar = jag kan knappt gå idag.
Detta påminner mig om mitt värsta semesterminne någonsin. Medveja för två år sedan. En morgon när flera av oss vandrade upp till ruinen (halvjobbig, men lagom lång morgontur) fick jag feeling och bestämde mig för att hänga på Ola och Oskar upp till Učka.
Detta påminner mig om mitt värsta semesterminne någonsin. Medveja för två år sedan. En morgon när flera av oss vandrade upp till ruinen (halvjobbig, men lagom lång morgontur) fick jag feeling och bestämde mig för att hänga på Ola och Oskar upp till Učka.
Hit alltså. Från havet och upp hit. Före frukost. Utan att ha tränat på flera år. Knappt ens gått promenader. Ja, ni förstår idiotin, men jag lyssnade på Oskar och Ola som kvittrade om att det inte var ett dugg jobbigt, bara vackert och fridfullt osv.
Det ser kanske inte så långt ut, men det tar en evinnerlig tid och brant är det också. Men upp kom vi i alla fall. Det tog tre timmar eller så. Här uppe köpte vi en (!) flaska vatten var och sedan bestämde vi oss för att springa ner för bereget för att det är lättare än att gå.
Vi kutade så fort nerför berget att vi missade avtagsvägen till vår by och hamnade på fel sida bergskammen. Om vi vände och gick tillbaka? Nejdå, vi joggade vidare och tänkte att vi nog hittar rätt spår så småningom. Timmarna gick, solen brände, vi hade ingen solkräm (eftersom vi gått hemifrån i gryningen), vattnet var slut, benen skakade och jag ville lägga mig ner och dö. 
Ola och Oskar var också trötta, Oskar åtminstone, men de var båda två irriterande positiva trots att klockan nu hade passerat lunch och vi var vilse. Tillslut hittade vi i alla fall en väg som ledde till en by och därefter fick vi följa stora vägen tillbaka längs berget till avtagsvägen som vi hade missat tre timmar tidigare.
Mitt självhat visste vid det här laget inga gränser, och då visste jag ännu inte hur resten av semestern skulle bli. Jag hade fått soleksem över hela kroppen och drogs med monstruös träningsvärk i sju dagar. Jag har haft träningsvärk tidigare i mitt liv, men aldrig i den omfattningen och aldrig så länge.
Att gå från vårt hus ner till havet var en plåga, så sista veckan av semestern gick jag denna sträcka baklänges.
Så alla klena, otränade kusiner som funderar på att gå till Učka med Ola och Oskar i sommar: GÖR DET INTE! I alla fall inte hela vägen nerifrån Medveja. I sommar ska jag göra Karin-varianten, dvs. köra upp på berget och bara vandra sista vackra biten.
Mitt självhat visste vid det här laget inga gränser, och då visste jag ännu inte hur resten av semestern skulle bli. Jag hade fått soleksem över hela kroppen och drogs med monstruös träningsvärk i sju dagar. Jag har haft träningsvärk tidigare i mitt liv, men aldrig i den omfattningen och aldrig så länge.
Att gå från vårt hus ner till havet var en plåga, så sista veckan av semestern gick jag denna sträcka baklänges.
Karinvarianten är vi nog fler som hänger med på!👍🗻
skriven