Efter en sjukt intensiv jobbperiod kom igår halsont och förkylning som ett brev på posten. Det var precis som att kroppen kunde slappna av först när de nationella proven var rättade, sammanställda och inrapporterade. Förutom jobbet har det hänt en del andra tråkiga saker i veckan. Våra nära vänners hus träffades av blixten och började brinna. Alla människor klarade sig, och det är ju det viktigaste, men huset går av förklarliga skäl inte att bo i nu. Det är tur att vi är många runt omkring som kan hjälpas åt – mitt i allt elände är det en liten tröst och trygghet, att "familjen" är stor och att alla ställer upp när det krisar.
I skrivande stund sitter jag med raggsockor framför brasan och huttrar. Oskar skruvade ner värmen häromdagen, men var nog lite väl optimistisk. Huset är iskallt. Jag ska sätta på en kopp te och sen ringa och sjunga för Tuva, som fyller 1 år idag.
Tänk att det redan gått ett år sedan den här lilla varelsen kom till världen. Otroligt. Jag minns som igår hur Kajsas värkar startade en månad för tidigt, hur vi packade BB-väskan i all hast samtidigt som vi blixtändrade i förlossningsbrevet när värkarna och smärtan tilltog. "Öppen för smärtlindring" blev "vill absolut ha epidural", haha.
I skrivande stund sitter jag med raggsockor framför brasan och huttrar. Oskar skruvade ner värmen häromdagen, men var nog lite väl optimistisk. Huset är iskallt. Jag ska sätta på en kopp te och sen ringa och sjunga för Tuva, som fyller 1 år idag.
Tänk att det redan gått ett år sedan den här lilla varelsen kom till världen. Otroligt. Jag minns som igår hur Kajsas värkar startade en månad för tidigt, hur vi packade BB-väskan i all hast samtidigt som vi blixtändrade i förlossningsbrevet när värkarna och smärtan tilltog. "Öppen för smärtlindring" blev "vill absolut ha epidural", haha.
Älsklings-Tuvan!
skriven