Annakanintestanna

Nu har vi talat med en som ar expert pa datorer och insett att det inte kommer att laggas upp fler bilder under denna resa. Om man pluggar in sitt minneskort i datorerna har nere ar det inte fragan om man far virus utan nar. Sa tyvarr far vidare bild-uppdatering vanta till jag ar hemma.

Igar hade vi en skon dag. Vi gick upp tidigt och var vid vietnamesiska konsulatet nar de oppnade. En san valsignelse det var att komma dit. Ett par supereffektiva herrar gav oss varsitt visum pa under 5 minuter! Detta later kanske inte som en wow-upplevelse, men tro mig. Vi befinner oss i lander med minst sagt omstandig byrakrati.

Efter konsulatet akte vi vidare till marknaden och efter att ha strosat runt dar promenderade vi till Starfish cafe, som ar en del av Starfish projektet. Projektet gar ut pa att slussa in manniskor (med olika sorters handikapp) fran livet pa gatan. De flesta anstallda har fysiska handikapp, men inte alla. Pa cafeet arbetar de med allt fran servering och matlagning till handarbete och massagebehandlingar. Starfish cafe paminner mycket om Butterflies garden (se bilder fran tidigare inlagg) - bada ar gronskande, stillsamma oaser mitt i kaotiska stader. Efter en god formiddagsfika bestamde vi oss for att testa indisk huvudmassage. Det var gudomligt. Den blinda kvinnan som behandlade oss var sa duktig! Valdigt varlig samtidigt som hon var grymt hard i nyporna. Hon avslutade massagen med att gora fina flator i haret pa oss. Det kanns extra bra att ga till ett sant stalle, nar man vet att ens pengar gar till en god sak. 

Fran borjan trodde jag inte att vi skulle stanna nastan tva veckor i Sihanoukville. For trots att har ar vackert kan inte stranderna mata sig med sodra Thailands, men det ar nagot annat som gor att man garna stannar lite till. Jag tror att det handlar om manniskorna har nere. Vi har fatt jattefin kontakt med lokalbefolkningen. Det ar sma saker som gor en sa glad, tex

- Att agarna pa favoritrestaurangen nere pa stranden garna lanar en 10 dollar om man inte har vaxel till frukt-flickorna.

- Att flickorna pa stranden kommer springandes nar de ser oss pa morgonen och gladeligen spenderar en timme eller tva pa att bara prata. De berattar hur de bor, vad de brukar laga for mat, vad de gor pa kvallarna etc. De kan nu namnet pa alla i var familj och staller en massa fragor om hur livet i Sverige ar. De kommer ofta med lokala specialiteer som de vill att vi ska smaka (och tycka om haha).

- Den sotaste lilla tjejen pa stranden heter Dau. Hon ar bara 9 ar och det ar sa sorgligt att hon maste ga langs stranden och salja armband. Men Dau ar nog den vassaste forsaljaren av dem alla. Ibland kommer hon fnissande och berattar att hon salt armband for 5 dollar styck till rika amerikaner. Haromdagen erkannde hon (efter viss overtalning) att hon koper sina armband for 50 cent pa marknaden. Hon ar helt bedarande - jag skulle vilja packa ner henne i min vaska och ta med henne hem!

- Att motoforaren som korde oss hem de forsta dagarna kom fram till oss igar och sa 'I wish to take you home everyday, but sometimes I no see you. You very nice'. Det later kanske inte sa gulligt, men for oss var det verkligen det. Han kor alltid langsamt och superforsiktigt (till skillnad fran de flesta andra motoforare) och varje gang han sett oss pa en annan moto har han vinkat som en galning och lett med hela ansiktet.

En annan sak som ar sa kul nar man ar ute och reser ar alla manniskor man traffar. Eftersom Kajsa och jag foredrar Otres beach (som ligger langst bort och ar minst party) har vi mest pratat med aldre par. Men igar traffade vi ett par grabbar i var alder. Den ena hette Abdul och bodde i Lund, men kom ursprungligen fran Kurdistan. Den andre killen kom fran Brasilien. De hade traffats i Beijing och reste nu runt i Asien tillsammans. For det forsta var det roligt att fa nytta av all arabiska jag lart mig pa Paviljongen. For det andra blev jag sa himla inspirerad av Abdul. Han hade namligen inga underben, men 'detta lilla funktionshinder' som han kallade det, hindrade inte honom fran att backpacka runt Kina, Korea, Vietnam, Kambodja, Laos och Thailand. Grymt coolt - vilken kampaglod!

Idag har vi varit pa battur. Jag har badat mer idag an jag gjort pa hela resan hittills! Det var kul att snorkla, aven om korallerna och fiskarna inte ar lika fargsparkande som i Thailand. Vi traffade en tjej fran Tyskland - Hanna - som vi hangde med hela dagen. Hon reste ensam och tyckte det var skont med lite sallskap. Dagen borjade med frukost pa stranden och fortsatte med snorkling, bad och fiske fran baten. Kajsa och jag fick ingen fisk, men Hanna drog upp ett par stycken. Kaptenen jublade och tyckte att hon var coolast i varlden. Till lunch fick vi grillad fisk, sallad, brod och massor med farsk frukt.

Pa tal om brod, sa skojas det om att det viktigaste fransmannen larde khmererna under kolonialtiden var hur man bakar baguetter. De har inte sa bra koll pa vasterlandsk mat i ovrigt, men baguetter kan de baka, det vill jag lova!

Imorgon ska vi hyra moppe och kora langs kusten. Inte manga dagar kvar har nu sa det galler att ta vara pa tiden sa gott det gar!

Skot om er darhemma! Kajsa halsar.