Annakanintestanna

Idag är ingen bra dag. Vi tar det från början... Jag har knappt sovit inatt på grund av min 'svininfluensa'. Flunsan började ju som sagt i halsen, men under kvällen igår fick jag mer och mer ont kring min visdomstand. Jag brukar nästan aldrig ha ont, men herregud sån värk jag fick. Jag fick gå upp ett par gånger under natten för att ta smärtstillande. Och här har ni människan som drar sig för att käka panodil... Jag hade helt enkelt inget val - det gjorde svinont. Jag har haft problem med samma visdomstand flera gånger innan och då har smärtan liksom kommit smygandes. Inte alls som dettta - det var bara pang bom och en jättekind helt plötsligt. 


Imorse bestämde jag mig ändå för att gå till jobbet. Lite smärta kan man leva med, tänkte jag. Efter 1,5 timme på jobb var jag svimfärdig. Jag ringde ner till tandläkaren och fick en akuttid 45 minuter senare. Det visade sig att jag har en gigantisk inflammation runt tanden som spridit sig ner mot halsen. Det blev spolning, dubbel dos penicillin och 500 kronor. Sen kom smällen - tanden ska ut och den måste opereras ut av en tandkirurg pga alla nerver som löper där. Tydligen satt fanskapet snett också. 5000 spänn kostar det att fixa. Suck liksom. 5000 är väldigt mycket pengar för en jädrans tand. För att inte tala om de 3000 den redan kostat mig. Vad gör man i det läget? Biter i det sura äpplet och är trots allt glad att man snart slipper tandhelvetet? Ja. Fast jag tjöt också. Ganska ordentligt. Jag ringde till mamma och tjöt för att det var så synd om mig. Och min underbara mamma tröstade mig och sa att tandvården i Sverige är dum och sen sa hon att hon och pappa nog kunde sponsra operationen. Och då tjöt jag ännu mer för jag tänkte på alla fattiga stackare ute i Sverige som inte har föräldrar som kan sponsra. Jag har flera studerande vänner som INTE hade fixat en oförutsedd utgift på 5000 kronor. Tandvård borde inte vara en klassfråga i Sverige 2009, men tyvärr är det så. Det gör mig ledsen och arg. Kanske jag sätter mig ner och skriver en motion till Reinfelt och kompani om detta.

Nu ligger jag i alla fall hemma i sängen och vilar. Mina kollegor skickade hem mig från jobb klockan ett. Då hade jag inte kunnat äta på hela dagen. Så jag är skithungrig. Men orkar inte cykla ner och handla. Oskar kommer med nyponsoppa om en timme. Jag får fasta tills dess.

Mitt i allt elände har det ändå hänt något positivt. Anette, som äger Statoil-macken på Teleborg, ringde mig nyss. Hon erbjöd mig jobb som jag glatt tackade ja till. Så från och med vecka 38 kommer jag att jobba varannan helg där uppe. Det finns möjlighet till fler pass, men innan jag tar på mig mer vill jag se hur mycket tid skolan tar.

Nu blev detta ett ganska självömkande och ynkligt inlägg, men så får det vara ibland. Nu ska jag sova vidare, helst ända till imorgon bitti. Penicillinet ska nämligen börja verka redan efter ett dygn. Jag längtar.