Tentapsykos

Jag tror att jag fått en psykos. En tentapsykos. Vi fick uppgifterna igår. Tre uppgifter ska besvaras med tre sidor per uppgift, alltså totalt nio sidor. Piece of cake, tänkte jag. Gick och la mig lugn som en filbunke igår. Steg upp tidigt imorse och satte mig ner för att börja skriva. Och då tog det stopp. Tvärstopp. Jag kände mig som en retard och insåg att jag antagligen skulle få hoppa av lärarutbildningen. Shit! Jag brukar förstå saker. Visserligen fattar jag två av tre frågor. Därför började jag med den svåra, den jag inte kan. Sen fick jag ett mentalt break-down.




Då kom min mor hem, öppnade fönster och beordrade ut mig. Sa att det var dumt att jag började med den svåra. Sa att jag skulle skita i den och gå vidare till de andra. Då skulle den första frågan mogna. Så sa hon, min mor. Men eftersom jag hade panik lyssnade jag inte på henne. Och jag började få infallsvinklar. Äntligen! Så jag satte mig ner och skrev. Nu har jag skrivit nästan tre sidor och det börjar kännas bättre. Jag ringde Affi som är den smartaste människan jag känner. Hon hade också panik. Totalpanik. Hon hade också sett framför sig hur hon blir utkastad från lärarutbildningen. Då skrattade vi lite och bollade idéer. Kom fram till att vi nog ska klara detta. Men hu, mina ben skakar fortfarande. Jag måste ha paus. Vanligtvis är jag som en kulspruta när det gäller att skriva. Jag bara tänker, tänker och skriver, skriver. Men nu har jag som sagt drabbats av en tentapsykos och då fungerar man inte som vanligt.

Nu ska jag ta ut mormor och morfar en sväng. Och jag kan garantera er - inget mer bloggande förrän skrivningen är inlämnad.
Ring mig inte, maila mig inte. För tillfället är jag oanträffbar.

Undantag gäller Oskar och Emmah (om du föder).

Kommentarer :

#1: Tanja

Vill bara försäkra fröken Ek om att detta är en helt normal företeelse och att hon kan förvänta sig att känna så gånger under sin tid som student. tro mig jag vet. Många kramar från en annan student med liknande störningar inför hennes tenta på torsdag

skriven
#2: emma svärdh

det är otroligt att det alltid fortfarande är sin mor man vänder sig till. Förra året ringde jag mor o grät ett par gånger, av samma anleding som du sitter med nu. Detta trots att jag aldrig lyckats med att inte bli godkänd på en tenta. 28 år gammal, men man lär sig aldrig!



ps. jag vet mor läser med, så tack för att du fortfarande behandlar mig som ett litet barn ibland :-p

skriven
#3: svärmor

Bra kämpat Anna! Du kommer att klara det galant, det är jag övertygad om.

Emma: Det gör jag inte!!

Kram till er båda!

skriven

Kommentera inlägget här :