Annakanintestanna

Nu börjar det hända grejor. Idag hade vi introduktion till vår Workshop, en frivillig skrivträning för blivande svenskalärare. Det var ord och inga visor vill jag lova!
De allra flesta nya lärarstudenter skriver uselt, alldeles för uselt för att ens få kalla sig lärare, tycker Sofia Ask, vår lektor. Hon lät meddela att hon kommer att drilla oss, att vi kommer att hata henne och förbanna henne, men att de som klarar sig igenom hennes nålsöga kommer att vara oerhört tacksamma och trygga i sin blivande roll.

Ni kan ju själv tänka er hur det blev, folk blev svinrädda. Även jag - kvinnan är sannerligen skrämmande i hela sin uppenbarelse. Men jag kände mig också tacksam. Tacksam för att det finns någon som vågar ställa krav, någon som vågar vara brutalt ärlig men som samtidigt kommer att jobba häcken av sig för att vi ska bli så bra som möjligt.

Nu har jag mycket att göra. Jag ska skriva en reflekterande text över min skriftspråklighets historia, ett referat av en artikel, läsa ut två skönlitterära böcker samt en artikel kring texttolkning.

Dessutom ska jag denna veckan:
Boka flygbiljetter till Kroatien
Ta tag i min kommande VFU-placering
Hämta mina senaste tentor
Lista mig hos en tandläkare här i Växjö
Ringa CSN och ordna med nedsatt lån
Göra en kurs i elementär svenska grammatik på nätet

Men det är bra, jag är aldrig så effektiv som när jag har ruggigt mycket att göra och måste arbeta under tidspress. Då är jag som bäst. Som sämst är jag när jag har oceaner av tid - då får jag ingenting gjort, inte ens det lilla jag borde göra.

Nu ska jag koka kaffe, placera mig i soffan och inte lyfta mig därifrån förrän jag har tvättid senare ikväll. 200 sidor i 'Apelsinflickan' borde hinnas med ikväll...