Annakanintestanna

Har legat i en timme och försökt vila, men denna jävla rethostan gör mig galen. Fortsätter det såhär kommer jag att vara sinnessjuk inom en snar framtid. Så vad gör man? Biter ihop? Det kanske ni sansade människor gör, men inte jag.

Jag slängde mig på golvet och tjöt för fulla muggar istället. När jag tagit mig samman tillräckligt mycket för att kunna prata ringde jag mamma. Samtalet gav mig dåligt samvete. Mormor är sjuk, mamma är sjuk och moster är sjuk. Det är alltså inte mer synd om mig än någon annan. Denna insikten gjorde mig endast mer vemodig och jag grät lite till. Sen ringde Oskar och sa till mig att jag måste äta. Anna, du är mager som en sticka så nu går du och lagar något du tycker är gott, sa han. Ord och inga visor från min man, men han har rätt och jag ska lyda.

Så nu sitter jag här och försöker tänka ut vad jag skulle kunna förmå mig att äta. Glass går bort (har spytt upp för mycket av den varan), mat funkar inte heller. Det får bli mannagrynsgröt med sylt och mjölk. Det är nog inte så äckligt att kräka upp heller. Det var värre med den starka curryn som jag åt igår...