Annakanintestanna

Igår kom Oskar och jag upp till Växjö igen. Jag hyser verkligen blandade känslor för detta stället... Det är vårt hem, men känns ändå inte riktigt som hemma. Och efter fem veckor i Skåne blir känslan ännu mer förvirrande. I vilket fall som helst är det skönt att få lite ensamtid ihop, om än bara för en dag. I eftermiddag åker Oskar tillbaka till Klippan och jag stannar här för att skriva tentor.

Skrivandet går dock inte så bra just nu, av den enkla anledningen att jag inte ser något. Förkylningen som legat och grott i min kropp under en veckas tid har nu brutit ut med full kraft. Ögonen rinner, näsan rinner och jag nyser oavbrutet. Seriöst så har jag nog nyst 40 gånger sen jag steg upp imorse... Oskar säger att jag ser ut som ett vrak och det stämmer säkert.

Imorse åt vi frukost framför Nyhetsmorgon - mitt helgnöje. Jag blev sugen på något salt och efter en snabb inventering av kyl och skafferi insåg jag att jag hade två val - ägg eller popcorn med smörsmak. Eftersom jag kände mig lite lat blev det popcorn till filen. Det var inte alls så äckligt som det låter faktiskt :)

Nu ska jag mysa lite till med Oskar och sen sätta igång med pluggandet.
Vi hörs!