Vi började dagen med att testa tekniken mot Birmingham där en av talarna under workshoppen kommer att sitta. Det gick väl sådär. Det mesta funkade, men inte allt. Vidare har vi räknat på kostnader för hela jippot, hämtat prylar i lnushoppen, beställt mat, beräknat alkoholmängd (mycket viktig punkt), letat middagslokal etc. etc. i all evighet. Nu vill jag åka hem.
Viktigt i sammanhanget
Inte kan jag sätta mig ute i solen heller. Jag är nog den enda människan i hela Sverige som efter ett par timmar ute i aprilsolen - noga insmörjd med SPF 15 bör tilläggas - lyckas få soleksem över hela pannan och på näsan. Där torde man vara härdad, vintern till trots, men inte jag. Därför sitter jag inne med mitt kliande ansikte och stirrar suktande på folket som ligger ute på Tufvanängen och njuter av vädret. Tröstar mig med att jag åtminstone inte blir rynkig, hö hö.
Såhär illa är det dock lyckligtvis inte...
Skriva på min buppsats borde jag också, men jag orkar inte. Jag fick väldigt mycket gjort förra veckan, och jag ligger mer än bra till tidsmässigt, men ändå får jag dåligt samvete varje gång jag väljer att slappa framför att plugga eller jobba. Varför är det så? Är jag en osund workoholic eller är det varje students vardag att leva med dåligt samvete?
Som student är man aldrig riktigt fri... (sommarlovet möjligen...)
skriven