Mycket gnäll nu, men jävlar vad trött jag är. Och jag har så vansinnigt ont i magen av allt penicillin jag äter. Ät mat så släpper det, säger ni, men det gör det inte kan jag meddela. Jag har så ont i magen att jag bara vill lägga mig ner och tjuta (det har jag förvisso gjort, men jag hade inte tid att ligga kvar). Nu måste jag öva in morgondagens powerpoint, förbereda seminarieuppgifter samt läsa ut sista jädra brevet till Sverige. Kämpa, Anna.
På tal om romanan, så hände en något pinsam sak idag. Jag satt på Tufwan och läste för att få lugn och ro, men så dog Kristina (i boken) och det var så oerhört sorgligt att jag började gråta. Och jag kunde inte sluta, så där satt jag på Tufwan (som är ett café) och grät och grät. Och när jag tillslut hade hejdat mig, kom ett avsnitt om Karl Oskars sorg och saknad och då var det klippt igen; tårarna kom på nytt och jag fick hämta mer papper. Personalen glodde konstigt, så jag lyfte boken och förklarade att "Kristina dog nyss", men jag fick bara konstiga blickar tillbaka.
Ja, jag är nog inte riktigt i balans som ni ser.
Kommentarer :
#2:
svärmor
Tänk att en del kommentatorer inte behöver skriva sitt namn. Man vet vem det är ändå... Det avsnittet fick också mig att gråta när jag läste Utvandrarsviten första gången och även sen när jag såg filmen första gången. Kram på dig!
E inte personalen på Tufwan mongo?
skriven