Eftersom farmor har fått en iPad och blivit storkonsument av bloggar, kommer ett inlägg till. Hej farmor! Så himla roligt att du läser bloggen. Det är minsann starkt jobbat av en 90-åring att hantera appar på paddan och allt det tekniska!
Jag tänkte börja med tillbakablickar på resor här inne, lite då och då. Vi börjar med en resa som ni inte såg jättemycket av på bloggen, eftersom jag fick virus på kamerans minneskort när vi var iväg. Jag talar om Kambodja och vistelsen i Sihanoukville. Året var 2009 och jag reste med lillasyster Kajsa. Totalt reste vi runt i tio veckor – först sex veckor i Kambodja och Vietnam och sen en månad i Thailand, där Oskar och Christopher anslöt.
Efter att ha varit en vecka i tempelområdet i norra Kambodja, följt av några dagar i huvudstaden Phnom Penh, var det underbart att komma till kusten. Vi hade bara tänkt stanna här i några dagar, men både Kajsa och jag blev så förälskade i Sihanoukville och människorna här att vi stannade i två veckor.
Hit till stranden Otres gick eller åkte vi varje dag i 14 dagar. Vi blev kompisar med människorna som ägde restaurangen och folket som jobbade på stranden.
Den här mannen är en story i sig. Stringmannen kallade vi honom, av uppenbara skäl. Vi träffade honom först i Kambodja, och sen när vi åkte till en ö utanför Vietnams sydkust så var han fasen i mig där också, stolt spatserande i sina stringshorts. Kajsa och jag dånade nästan. Stackars hans barn (som också var med på resan).
Varje dag åt vi samma sak till frukost. Bananpannkaka med honung och en kokosnöt till. Ibland hände det att man tog en fruktsallad också.
Dagarna på Otres bara flöt förbi. Mest låg vi i soldiset och läste böcker och promenerade längs de långa stränderna. Någon gång hände det att vi tog en båttur och en dag hyrde vi en egen moppe. I övrigt var det bara avkoppling som gällde. Jag minns dessa veckor som total harmoni.
Här provsitter Kajsa vår moppe. Jag lät henne bara köra en überkort sträcka, för jag var livrädd för trafiken. Vi borde inte ha kört alls med tanke på vår moppe-ovana, men efter min heat stroke (jag cyklade fort upp för en backe en skitvarm dag och tuppade av) ville vi ha ett mindre fysiskt transportmedel.
Såklart var det mycket fattigdom och korruption i Kambodja. Säkerheten, speciellt på vägarna, var under all kritik. Hepatitsmittat blod och avsaknad av akutsjukvård (japp, inga ambulanser till exempel) gjorde att vår mor fick magsår hemma i Sverige. Det Kajsa och jag såg mest av var fattiga barn och sopor. Soporna undvek vi genom att välja trevliga, rena stränder. Barnfattigdomen var det svårare att värja sig mot. Vi köpte mat till barnen som de fick äta hos oss, vi köpte tandborstar, hårspännen, pennor, papper och andra saker som vi tyckte var bättre än att bara ge pengar. Trots misär och svåra livsförhållanden var människorna i Kambodja så vänliga och glada och våra veckor här blev ett minne för livet. Sihanoukville kommer alltid att ha en speciell plats i mitt semesterhjärta.
Fina minnen! (men jag var glad när ni kom hem igen..)
skriven