Annakanintestanna

Kommer ni ihåg personlighetsstörningstestet som pappa gjorde på mig för ett par år sedan? Det visade ju sig att jag hade en hel del störningar, men vad som inte framkom var min maniska besatthet av att städa.

Folk skulle nog klassa mig som pedantisk när det gäller hushållsarbete i allmänhet, men då skulle de bara veta hur störd jag blir när jag mår dåligt för något. Som idag till exempel. Det var dags för Oskar att åka tillbaka till Kosovo och en massa känslor rördes upp inom mig. När jag mår dåligt finns det bara två sätt för mig att få ro. Det ena är att springa och det andra är att städa. Att springa en runda kändes med dagens halka som att utmana ödet lite too much, så det blev alternativ två. Ni som följer mig vet att när väl städdjävulen flugit i mig så är jag ostoppbar. Mycket riktigt - jag rengjorde kylen, dammtorkade, dammsög, skurade toan, våttorkade golven, gnuggade skåpsluckorna i köket och inte förrän jag duschat mina växter blev jag lugn.



Varje gång jag får ett sådant städryck tänker jag för mig själv att jag måste sluta, det kan inte vara sunt att städa så frenetiskt. Sen inser jag att folk gör mycket värre saker än att städa när de mår dåligt och då känns mina ryck ganska harmlösa. Jag antar att man helt enkelt får acceptera vissa störningar. En del tröstäter, andra shoppar upp alla sina pengar - själv städar jag mig ur elände! :)